Delta IV

För andra betydelser, se Delta (olika betydelser).

Delta IV (Delta 9000)
Fakta
Tillverkare	Boeing IDS United Launch Alliance
Land	USA
Mått
Höjd	63 - 77,2 m
Diameter	5,0 m
Massa	249 500 - 733 400 kg
Antal steg	2 st
Kapacitet
Nyttolast till LEO	8 600 - 25 800
Nyttolast till GTO	3 900 - 10 843 kg
Familj
Familj	Delta
Historik
Status	Aktiv
Uppskjutningsplatser	LC-37B, Cape Canaveral AFS SLC-6, Vandenberg AFB
Uppskjutningar	41 Medium: 3 Medium+ (4,2): 15 Medium+ (5,2): 3 Medium+ (5,4): 8 Heavy: 12
Lyckade	40 Medium: 3 Medium+ (4,2): 15 Medium+ (5,2): 3 Medium+ (5,4): 8 Heavy: 11
Delvis misslyckade	1 (Heavy)
Jungfrufärd	20 november 2002
Boosters - GEM 60
Antal boosters	Medium: 0; M+4,2: 2; M+5: 2 or 4
Motorer	1 fast
Kraft	826,6 kN
Specifik impuls	275 s
Bränntid	90 sekunder
Bränsle	fast
Boosters -
Antal boosters	2
Motorer	1 RS-68
Kraft	3 312,8 kN
Specifik impuls	410 s
Bränntid	249 sekunder
Bränsle	LH2/LOX
Första steget - Delta IV CBC
Motorer	1 RS-68
Kraft	3 312,8 kN
Specifik impuls	410 s
Bränntid	259 sekunder
Bränsle	LH2/LOX
Andra steget -
Motorer	1 RL10B-2
Kraft	110 kN
Specifik impuls	462 s
Bränntid	850 - 1 125 sekunder
Bränsle	LH2/LOX

Delta IV är beteckningen på en familj flerstegsraketer som tillverkas av Boeings Integrated Defense Systems-division i Decatur, Alabama. Raketen utvecklades för USAFs Evolved Expendable Launch Vehicle-program (EELV) och för kommersiella satellitkunder, och är avsedd att sänka kostnaderna samt förenkla uppskjutningar. Delta IV finns i fem versioner: Medium, Medium+ (4,2), Medium+(5, 4), och Heavy. Dessa versioner är skräddarsydda för specifika nyttolaster, uppgifter och massa.

Raketerna monteras ihop i Horizontal Integration Facility och skjuts upp från LC-37B vid Cape Canaveral AFS och SLC-6 vid Vandenberg AFB.

Första steget av Delta IV består av en, eller i Heavy-modellen tre, boosterraketer (Common Booster Core) som drivs av Rocketdynes raketmotor RS-68. Till skillnad från de flesta förstastegsmotorer, som förbränner fasta raketbränslen eller fotogen, förbränner RS-68 flytande väte och flytande syre.

RS-68 är den första stora raketmotorn som drivs med flytande bränslen som utvecklats i USA sedan rymdfärjans SSME-motor från 1970-talet. Huvudmålet med RS-68 var att sänka kostnaderna jämfört med SSME. Den specifika impulsen hos RS-68 är något lägre än hos SSME, men utvecklingstiden, komponentantalet, totalkostnad och ihopmonteringstiden har alla reducerats till en bråkdel av SSME, trots att RS-68 är betydligt större.

Normalt brukar RS-68-motorn drivas i 102% av sin specificerade effekt de första minuterna, för att sedan strypas till 58% tills huvudmotorn stängs av^[1].

Hos Heavy-varianten stryps den centrala CBC-motorn till 58% ungefär 50 sekunder efter start, medan de två booster-CBC:erna fortsätter på 102%. Detta gör att det centrala CBC-steget sparar bränsle och kan brinna längre. Strax innan boostermotorerna brunnit ut stryps de till 58%. Efter att boostermotorerna brunnit kopplas de loss från förstasteget, varpå denna drivs upp till 102% effekt, för att senare strypas till 58% den sista biten av resan före avstängning.